Vi var bästisar och höll ihop jämt. När man var med Lasse så hände det alltid något. Han var energi personifierad. Han kunde aldrig vara stilla och tillsammans var vi ganska företagsamma.
Dagen före nyårsafton det året kom vi på den briljanta idén att vi kunde tjäna pengar vid den lilla slalombacken i Täby norr om Stockholm där vi växte upp.
Vi tog på oss skidkläder och pjäxor (för att vara trovärdiga). På parkeringsplatsen höll vi sedan till med vår business. Folk som vid lunchtid skulle lämna backen frågade vi om vi kunde få köpa deras dagliftkort. De kostade 80 spänn i butiken, men vi erbjöd oss att köpa dem för 50 kr av de som skulle åka hem. Sedan sålde vi dem för 60-70 spänn till de som kom. Det var win-win i allra högsta grad. Vi hittade på små skrönor för att övertala folk om att både sälja och köpa av oss. Och så höll vi på, hela dagen och vi tjänade en smärre förmögenhet. Det var väl runt 800-900 kr vi fick ihop. En rejäl slant för två 14-åriga oskulder.
Sedan bar det av raka vägen till järnhandeln där vi mutade någon att köpa ut raketer för hela slanten.
Kvällen kom och fingrarna kliade. En liten ynka raket kunde vi ju prova i alla fall. Och en till. Det var ju kul och vi bestämde oss för att smälla upp alltihop redan dagen före nyårsafton för att dagen efter åka till skidbacken igen och tjäna nya stålar.
För en stund var vi kungar när vi körde av raket på raket inför häpna fjortistjejer från parallellklassen.
Det går fortare än man tror att smälla upp ett par kassar med raketer och det roliga tog snabbt slut. Vi somnade som oskulder även den kvällen. Här krävdes visst mer krut.
Dagen efter gav vi oss iväg till skidbacken igen och på bussen diskuterade vi gårdagens succe och hur vi skulle överträffa den på kvällen. Nu djävlar!
När vi kom fram till backen var liften så klart stängd. Det var ju Nyårsafton.
Efter att ha stått och frysit i väntan på bussen i en timma åkte vi hem och snackade inte mer om den saken.
De två naiva 14-åringarna höll sig hemma den kvällen. Man vill ju inte frysa ihjäl liksom.
