Gör direktheten oss elakare?

De digitala medierna och de sociala nätverken ökar i en rasande fart. Samtidigt möjliggörs för den enskilde att direkt ge sig in att kommentera och debattera det aktuella ämnet.
Det är bra att var och en kan göra sig hörd och yttrycka sina åsikter på ett direkt och enkelt sätt. Men det finns också en baksida av myntet. Möjligheten att vara anonym, eller gömma sig bakom alias medför allt för ofta irrelevanta inlägg som inte har med sakfrågan att göra samtidigt som tonen ofta är hård och rå. Det skrivs saker i kommentarsfält som jag är övertygad om att personen i fråga aldrig skulle uttrycka på samma sätt öga mot öga med författaren.
Om man tex läser en artikel om Jeans och om vårens Jeanstrender i någon nättidning så kan man vara säker på att hitta kommentarer som "jag hatar jeans" eller synpunkter på artikelförfattarens språk "uselt att det finns ett stavfel i andra stycket, detta är skandal". Varför läser man om Jeansmode om man hatar Jeans? och varför kan man inte i all vänlighet maila artikelförfattaren om stavfelet, så att denna kan rätta till sina misstag. Ofta verkar det vara så att man glömmer bort att det finns en människa bakom artikeln eller bloggen. En som har kött och blod och känslor. Direktheten, distansen och anonymiteten verkar göra att många människor inte ger sig tid att tänka efter ifall inlägget tillför artikeln något av värde, eller vad det kan ge för konsekvenser.

Trist!