Det är i situationer som när UD agerar med rasistiska tendenser som grund, i sina egna arrangemang, jag är glad för att det finns bloggar och yttrandefrihet i Sverige.
Att läsa Gulan Avcis inlägg om UDs agerande mot henne och Nalin Pekgul är ytterst beklämmande och beskriver en skandal av stora mått.
Händelser som denna kommer tyvärr i skym undan i mediabruset bland ensamma mammor och runda prinsessmagar, men tack vara det fria ordet och en plattform som är tillgänglig för alla kan enskilda människor skapa uppmärksamhet och debatt.
Nej, jag följer inte extremt många bloggar, men jag följer en del folk som gör det. Och som i sin tur följer många andra. UD skandalen var det Emanuel Karlsten som uppmärksammade mig om genom sin ypperliga blogg Enanuels randanmärkningar där han ofta publicerar sina inlägg hittat, länkat,kommenterat som sammanfattar en blandning, högt och lågt, om vad som händer ikring oss i detta nu.
Ett annat exempel är när det svenska Hovet nyligen genom överförmynderi och slipade jurister försökte stjäla Twitterkontot @kungahuset. För att de ville. Och för att de trodde att de kunde. Men den gången vann pöbeln mot överheten och jag är övertygad om att det var bloggarnas, Twittrandets, och människornas samlade makt som avgjorde utgången i denna bisarra saga.
Det är så en demokrati skall fungera. Det är folket som är samhället, och det är hos oss makten ska ligga. Och då skall möjligheten alltid finnas att balansera maktmissbruk, överförmynderi och statligt förtryckande så att de som har makten håller sig på mattan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar